Historien bakom skogscertifieringar
Avverkningen av tropiska skogar intensifierade debatten om skogarnas nyttjande runt om i världen på 1980-talet. Som ett resultat av dessa diskussioner påbörjades utvecklingen av skogscertifieringar, där certifieringssystem inrättades för att kontrollera att det trä som används kommer från hållbart skötta skogar. Certifieringen gör det möjligt att jämföra trä som kommer från olika delar av världen och som är producerat på samma hållbara grunder. Träprodukter har länge varit föremål för global handel, men det fanns inget enhetligt sätt att verifiera skogsbruk och ursprung före skogscertifieringssystemen.
Skogscertifikat i Finland idag
De viktigaste skogscertifieringssystemen som används i Finland är PEFC (PEFC/02-21-17) och FSC® (FSC C109750). PEFC täcker upp till 90 procent av Finlands skogsareal och FSC cirka 10 procent. De största skillnaderna mellan certifieringarna gäller kraven på de naturobjekt som alttid ska sparas, bredden på skyddszonerna kring vattendragen samt kraven på naturvårdsträd och död ved. Kraven för FSC-certifiering är strängare.
Kriterierna för skogscertifieringssystem uppdateras med jämna mellanrum för att återspegla aktuella krav i tiden. De senaste uppdateringarna gjordes för PEFC-standarden i början av 2023 och för FSC-standarden sommaren 2023.
Skillnader och mångfaldsfördelar med FSC- och PEFC-certifikat
Certifieringen fastställer ekonomiska, sociala och ekologiska kriterier för skogsbruket. Kriterierna för FSC- och PEFC-certifikat säkerställer att olika sätt att nyttja skogar kan samordnas på ett hållbart sätt. För skogsägare är de mest synliga kraven ekologiska kriterier för naturvård inom skogsbruket, som tryggar skogsnaturens biologiska mångfald. Olika intressegrupper har gemensamt bestämt kriterierna.
Levande naturvårdsträd
- Att lämna naturvårdsträd främjar förekomsten av arter som behöver grova och gamla trädindivider på landskapsnivå och tryggar förekomsten av naturvårdsträd i ekonomiskogar. Många svampar, insekter och växter behöver robusta eller gamla trädexemplar som växplats eller livsmiljö.
- Som naturvårdsträd lämnas i första hand våra mera ovanliga träd i våra skogar, till exempel asp, sälg, klibbal eller ädla lövträd.
- Naturvårdsträden är bestående, vilket innebär att de kommer att fungera som naturvårdsträd även i nästa skede av skogsvården.
- PEFC- och FSC-certifieringar förutsätter att minst 10 naturvårdsträd alltid lämnas kvar per hektar. I FSC ska naturvårdsträden vara minst 20 cm i diameter och i PEFC minst 15 cm i diameter.
Rötskadade eller murkna träd
- I certifierade skogar lämnas alltid död ved kvar i terrängen. Genom att lämna murkna träd kan man trygga livet för de arter som är beroende av död ved. Arter som är beroende av död ved är till exempel fåglar som häckar i hålor, lavar som finns på murkna träd eller tickor som hjälper till att förmultna döda träd.
- I FSC-certifierade skogar lämnas död ved kvar i terrängen i samband med nästan alla skogsbruksåtgärder. I PEFC-certifierade skogar lämnas däremot minst 10 stammar av död ved när den döda veden är mer än 20 cm i diameter.
- Mängden död ved i PEFC-skogarna ökas aktivt genom att göra högstubbar, om det inte redan finns tillräckligt med död ved.
Skyddszoner i vattendrag
- I certifierade skogar lämnas alltid skyddszoner kring vattendrag. Skyddszonerna hindrar avrinningen av näringsämnen från avverkningsplatser från att rinna ut i vattendragen och minskar landskapsförändringarna.
- Sällsynta strandskogarna, och i skyddszonerna utvecklas flerskiktiga strandskogar med olikåldriga träd som skiljer sig från omgivningen.
- I FSC-certifierade skogar beror skyddszonens bredd på vattenförekomsten art, medan det i PEFC-skogar alltid finns en skyddszon på minst 10 meter.
Blandskog
- Blandträd förbättrar beståndets elasticiet och skogens förmåga att anpassa sig till de förändringar som klimatförändringen medför.
- Certifikaten förutsätter att blandskogar gynnas i ekonomiskogar. PEFC-certifieringen förutsätter att blandskogar bevaras och att viltsnårbuskage lämnas i samband med skogsvårdsåtgärder. FSC-certifieringen sätter ett mål på 10 % lövträ och skapande av viltsnår i samband med skogsvården.
- Viltsnår som lämnats kvar i ekonomiskogar är viktiga tillflyktsorter för till exempel skogshöns.
Värdefulla naturobjekt
- Certifieringsstandarderna har uppgjort listor på våra egna värdefulla naturobjekt som i samband med skogsbruksåtgärder behandlas på ett sådant sätt att viktiga egenskaper bevaras (PEFC) eller helt utesluts från skogsbruksåtgärder (FSC).
- I värdefulla naturobjekt finns ofta till exempel hotade arter, och naturobjekten skiljer sig vanligtvis från sin omgivning i fråga om vegetation eller andra egenskaper, såsom jordmånen.
- Till exempel lundar, soliga heta sluttningar och olikade kärr är värdefulla naturobjekt.
Certifikaten styr skogsvården – skogsägarna behåller sin beslutanderätt
I certifierade skogar vidtas åtgärder i enlighet med kriterierna för certifiering. Detta innebär dock inte att skogsägaren inte längre har beslutanderätt i frågor som rör den egna skogen. Skogsägarens egen beslutanderätt finns kvar i virkesförsäljningen, avverkningsmetoderna och skogsvårdsåtgärderna på den egna fastigheten.
Skötseln av en certifierad skog kräver inte heller mer kunskap av skogsägaren, eftersom skogsexperter tar hänsyn till kraven på certifiering när de värkeställer och planerar åtgärder.
UPM gör det enkelt att ansluta sig till FSC- och PEFC-certifikat
Alla som gör virkesaffär med UPM kan ansluta sig till PEFC-certifikatet avgiftsfritt med hjälp av en skogskundansvarig.
UPM Tillväxt-partner kan ansluta sig till UPM:s FSC-gruppcertifikat genom att kontakta sin lokala skogskundnsvarige eller kundtjänsten. FSC-avtalet är avgiftsfritt och ingås alltid för fem år i sänder, och vi utför alla arbetsskeden av gruppcertifieringen för din räkning. Skogsägare och skogsnatur har många fördelar av att ansluta skogen till FSC-certifikatet.