En växande skog är en kolsänka
Träden behöver ljus, vatten och koldioxid för fotosyntesen. Under fotosyntesen avger träden och växterna syre och binder koldioxid. Skogen är en kolsänka, dvs. den binder koldioxid som finns i atmosfären till en kolreserv i träden och marken.
Träden är också kolkällor: när ett träd murknar frigörs kol i atmosfären i form av koldioxid. Avverkningar leder också till kolutsläpp i atmosfären, men en förnyad skogshektar blir en kolsänka ungefär 17 år senare. Då binder skogen på nytt utsläpp och är en kolsänka under hela sin livstid.
Storleken på de finländska skogarnas kolsänka har varierat under årtiondenas lopp, men av Finlands årliga totala utsläpp binder skogarna i genomsnitt 30–60 procent (mmm.fi).
I Finlands skogar avverkas årligen cirka 70 miljoner kubikmeter träd (luke.fi), medan tillväxten är cirka 107 miljoner kubikmeter per år. Skogarna i Finland är kolsänkor så länge som tillväxten är större än avgången, vilket för närvarande är fallet med även de årliga naturliga avgångarna inberäknade.
Kolsänkan blir kolreserv
När skogen inte längre växer är den ändå fortfarande en kolreserv. Kolreserven som skogarnas träd och mark utgör binder kol, dvs. hindrar kolet från att komma ut i atmosfären. Växande skogar är både kolsänkor och kolreserver.
Även om användningen av Finlands skogar har ökat har skogarnas kolreserv ökat redan i årtionden, då avverkningarna har varit mindre än tillväxten. Det har uppskattats att det allt varmare klimatet ökar de finländska skogarnas kolreserv med upp till 17 procent (skogscentralen.fi) fram till 2050.
Produkter som tillverkats av trä och träbaserade råvaror lagrar kol under hela livscykeln och kan utgöra även mycket långvariga kolreserver till exempel i träbyggande. Kortvariga kolreserver är däremot till exempel mjölkburkar och pappersprodukter.