Markberedning underlättar planteringsarbetet och markvegetationen konkurrerar inte längre med de odlade plantorna i lika hög grad. Plantorna har bättre förutsättningar att rota sig och ta upp näring när marken är beredd. Markberedningen förbättrar markens värmehushållning, porositet och vattenhushållning. Näringsämnena cirkulerar också snabbare. På mineraljordar begränsas trädens tillväxt ofta av kvävebrist. Markberedningen gör att kväve som träden kan använda frigörs snabbare. Vid markberedning får träden också tillgång till mineralnäringsämnen som förvittras.
När det finns mindre markvegetation uppstår det mindre snytbagge- och sorkskador. Färre plantskador till följd av markberedning är en faktor som har stor inverkan på skogsförnyelseresultatet.
Efter en förnyelseavverkning uppkommer det mycket dött organiskt material på den avverkade ytan. Vid markberedning kan det hända att liggande död ved som binder kol skadas. Markberedningen kan också leda till att skogen inte kan användas lika mångsidigt och att diversitetsvärdena försvagas. Från markberedda mineraljordar sköljs emellertid näringsämnen ut i vattendragen i mycket liten omfattning. Halterna av näringsämnen och sediment i det avrinnande vattnet från torvmarker kan vara mångdubbla jämfört med mineraljordar. Numera är målet att markytan lämnas så hel som möjligt när marken bereds. Enligt markberedningsanvisningarna ska man köra omkring liggande död ved om detta är möjligt.
Markberedning förbättrar tillväxten
Markberedningen påverkar kolbindningen genom att öka trädens tillväxt. Markberedningen påskyndar också skogsbeståndets omloppstid. Till följd av markberedningen blir den mikrobiologiska nedbrytningen livligare och plantorna får tillgång till näringsämnen. Beredningen höjer också markens temperatur. När träden växer snabbare ökar mängden förna som faller ned på marken.
På kort sikt har markberedningen liten inverkan på skogsmarkens koldioxidutsläpp och beror på markens fuktighet och mängden växtämnen som bryts ned. Höjden på grundvattnets yta inverkar i sin tur på om skogsmarken binder växthusgasen metan eller om den är en utsläppskälla. Metanutsläppen är störst i våta och syrefria förhållanden.
Undersökningar om markberedningens långsiktiga inverkan på mängden kol i marken visar att trädbeståndets tillväxt och kolreserven har ökat 10–25 år efter olika slags beredningar, men i jordmånens översta, 30 cm tjocka skikt har kolreserven inte förändrats. Markberedningen främjar alltså kolbindningen under en lång tid.